Här och nu!

Idag har jag sutit i ett möte om friluftsliv och människors friluftsvanor. Under mötet lyfter man upp svenskens friluftsvanor och tillgång till friluftsartiklar. Då menar jag inte flashiga senaste gore-tex utan tillgång till gummistövlar och regnställ. Trodde (nästan) att alla människor år 2008 hade det i sin basgarderob. Men icke!! Visste ni att det finns ett starkt samband mellan att de som äger vandrarkängor också idkar friluftsliv i stor utsträckning? Vad sedan räknas som vandrarkängor var inte definierat. Mötet var spännande och givande. Men det bästa var ändå min högst personliga reflektion om mina erfarenheter av friluftsliv. Jag kan bara säga tack

- Mamma och pappa för att ni "tvingade" ut oss i segelbåten sedan barnsben
- alla lärare som inte gav oss utrymme att prova på andra vintersporter än skridskor och skidor
-  skolan för att ni ordnade friluftsdagar. Inte sådana som idag, utan riksgränsen here we come! Eller paddling i tre dagar.
-  alla ni som lärt mig att man inte fryser ihjäl om om man blir lite kall eller blöt
-  alla ni som lärde mig att mat är MYCKET godare utomhus
-  ni som lärde mig sova i tält
-  du som lärde mig tälja
-  till skolans kokerska som "tvingade" oss elever att plocka bär till sylten vi åt i skolan
- för att ni alla på något sätt bidrag till en del som berikar mitt liv.
-  för att ni hjälpt mig att inse att detta är en viktig del i en männsikas liv
-  för att ni lärt mig att "tvinga" mina barn att vara ute i ur och skur. Jag tror de kommer att uppskatta det en dag!

Detta är upplevelser som jag tror att jag fått uppleva just för att jag vuxit upp i Pajala. Däremot kanske jag missade upplevelsen att gå på fritidsgård, disco varje fredag och bio varje onsdag...

men... Jag äger faktisk ett par vandrarkängor ;)

Tjingeling från mamma i familjen fritid eller familjen-ur-å-skur om ni hellre föredrar det. (våra vänner kallar oss så. Bra eller dåligt?)