Jul i vårt hus

Raska fötter har sprungit tripp, tripp, tripp
mamma har klippt klipp, klipp

och vi har myst i massor och haft en underbar jul!

Nu delar vi med av julen i vårt hus även till er andra...








Inte ens tomten är vaken längre...

 


Herr Wennerström

...eller hästen jag rår om var igår till farbror doktorn. Inte för att han känns halt utan för att allt inte känts "som det ska". Min misstanke om att det "är något" blev bekräftat då vi hittade en vargtand som klämde samt en stor hake på vä sida. Han ska dock få en vila så munnen hinner läka och han hinner smälta alla nya intryck som detta halvår hos mig inneburit.

Sedan är vi förhoppningsvis back on track...



Speciellt för dig som aldrig kikat in i en hästmun


Presenter

Berör på olika sätt, idag har jag fått de finaste presenter jag någonsin har fått på min födelsedag.

Mamma gav mig världens finaste kjol som jag knappt vågade drömma om.

Lillebror gav mig efterlängtat julpynt som passade mig perfekt i smaken.

KJ gav varma fårskinnstofflor.

L hade bakat very personliga lussekatter (Outi 35) Han hade också skrivit (bakat) år, men någon hade hunnit äta upp bokstaven å.

E:s present rörde mig till tårar. Han förärade mamma med att göra sitt första mål (ever) på en hockeymatch. Vilken gläjde! Så mycket som han har kämpat i motvind och så bara sitter den! Att de förlorade matchen spelade mindre roll för både honom och lagkamraterna, utan det var E:s mål som var det viktiga. Inte bara för honom utan också för andra; kompisar, tränare, föräldrar, syskon. Tänk vilken glädje idrott och i synnerhet barnidrott kan sprida.

Tänk vilken dag jag fick! Tänk vad som kan hända om 35 år, kanske är det mitt barnbarn som förärar farmor med en härlig idrottsupplevelse...






Att få finnas till...

När jag får för mycket press på mig rinner bägaren över och jag får migrän. Det är det mest otäcka sjukdom jag varit med om. Man får ont i huvudet och det går inte över om man inte tar rätt medicin. Jag blir rent utsagt rädd. Efter en sådan här attack blir man väldigt ödmjuk och glad över att bara få finnas till, att min tid på jorden med min familj ännu inte är ute.

På söndag kväll (efter en attack) legade jag i sängen och bara kände efter hur fantastisk människokroppen är.  Där legade jag avslappnad och bara genom att sända en tanke kan jag vicka på min lilltå. Tänk vad häftig varelse människan är! Det är nog den minsta och mest simpla rörelse vi kan göra, vifta på lilltån. Tänk då hur komplext allt det övriga är. Vi kan tom göra flera svåra koordinationer samtidigt.

Tänk vad härligt att få finnas till, här och nu!



Här har den lilla komplexa människan format en liten lerkaka ;)


RSS 2.0