Här och nu!

(bilden är lånad från www.swedishbeachtour.se)

Nåja nästan i alla fall. I anslutning till touren spelas en mindre, mycket mindre cup, kommuncupen. Jag var värvad till laget Fritid Flyers. Helst hade jag velat slippa det hela. Det skulle vara minst en av varje kön samtidigt på plan. På fritidsförvaltningen i Umeå arbetar det tydligen inte många tjejer som kan tänka sig att spela volleyboll mitt i stan på rådhustorget med en lite större publik än närmast anhöriga.

Men är man uppvuxen i Pajala så tror alla att man kan spela volleyboll. Men sanningen är ju faktiskt den att jag inte spelat volleyboll mer än på gymnastiklektionerna. Dessutom tror jag att det var minst tio år sedan jag spelade någonsorts beachvolley.

Sagt och gjort jag fick ställa upp för laget! Vi var fyra tappra som kämpade och till vår stora förvåning vann vi lätt de två första matcherna?! Sedan blev vi lite för passiva och tappade allt vad själförtroende heter. Dock räckte vårat spel till final som spelades kl 12.00 dvs när alla lunchflanörer sätter sig på läktaren för att kika lite grann... Finalen förlorade vi efter lika "dåligt" spel som i matchen innan. Men vi blev ju som sagt tvåa och fick vara med på prisutdelning.

Eftermiddagen gick jag och deppade och grubblade vad som blev fel då vi förlorade. Ni som känner mig vet att jag HATAR att förlora. Oavsett vad det gäller... På kvällskvisten när jag kommit över förlusten infinner sig istället en känsla av att jag tyckte jag var rätt modig som överhuvudtaget ställde upp på att spela beachvolley mitt i stan med mina med frånvaro lysande volleybollmeriter. Men nu har jag minsann en; tvåa i kommuncupen!

Men ärade medspelare och motståndare, till nästa år ska jag vara mer tränad innan cupen jag lovar. Det är så fruktansvärt jobbigt att förlora!!


Undrar inom vilken sport min nästa idrottskarriär kommer att vara?