Har ni sett en liten kille...
Nästan så att vi börjar få rutin på detta. Men det är lika HEMSKT varje gång!
Idag ringer stora E och är helt förtvivlad:
- Mamma! lilla L har inte kommit hem och jag vet inte var han är, han är försvunnen!!
-Vänta nu, vad har hänt!
- L kom inte till min skola och han var inte kvar på sin skola och han är inte hemma!
Det är nu mammainstinkterna börjar arbeta på allvar. (killen har varit borta i mer än två timmar...)
Slänger igen kontoret.
Hoppar i bilen.
Gasar järnet. (Det skulle nog ha hunnit bli många böter under den resan.)
Men min enda tanke var att nöd bryter lag.
Ringer fritids, kompisar och slutligen polisen.
Han finns ingenstans och det är becksvart ute.
När jag nästan svänger in på gården så ringer bästa grannarna Y & R.
-L är hos oss och har varit det ganska länge...
-Tack!
Precis vad man vill höra!! Tack gode Gud! Han är välbehållen och fin, våran bästa L!
Det bra i kråksången är att killarna gjort precis rätt på alla punkter.
E har mött upp L (men förmodligen gått om varandra)
L har kommit hem utan nyckel och gått till grannarna.
E ringer oss när L aldrig dyker upp.
Bästa, bästa killizarna!
Här är de små skruttar som inte behövde efterlysas...
Hemska tanke! Så duktiga pojkar du har och så otroligt skönt att inget allvarligt hade hänt.
puh, vilken skräckresa hem... skönt att han var klok o gick till grannen.
