Här och nu!

I går var vi och åkte skidor (utför) med våra killisar plus bonus barn i form av kompis. Vi bestämde med killarna att skulle de åka i skogen eller den backen som man inte kan ha uppsikt i så skulle de säga till oss vuxna innan de drog dit. Gick verkligen jättebra hela tiden. Killarna åke och skötte sig exemplariskt. Men jag ställde ändå frågan till min man:

- Tycker du vi är oansvariga när vi låter killarna åka och klara sig själva. L är ju ändå bara 6 år...

Vi kom överens om att E klarar sig nog själv och uppenbarligen så gör även L det. Det känns svårt att bromsa när han vill så mycket och har så lätt för sig.

När det var dax att åka hem så skulle jag fånga upp killarna när de kom ner. Såg att de skulle hinna åka upp igen innan jag var nere så jag stannade mitt i backen för att vänta in dem. E kommer upp och jag skickar ner honom till bilen. Väntar på L. Ingen L dyker upp i backen utan han har tagit "stora" liften och ska till den andra backen, UTAN att ha meddelat oss innan. Dessutom sitten han inte mot ankarliften utan han hänger i den.Typiskt honom att testa något nytt sätt!! Men upp kommer han. Så jag får åka ner för att fånga upp honom där. Lite orolig blir man ju...

När han äntligen kommer ner så tämligen lyser det om denna stolta sexåring som klarat sig helt själv! Tänk att jag då lyckas behärska mina mammakänslor och berömmer honom istället för att öppet visa min oro och skälla på honom.

- L vad DUKTIG du är! Men visst lovar du att säga till mamma nästa gång du vill åka i den andra backen.

Han verkligen växte våran lillkille. Men ibland så tycker vi nog att han är lite väl ofensiv...