Här och nu!

I tisdags kväll fick jag en mycket mystisk huvudvärk. För att göra en lång historia kort kan jag nämna att jag sov 18 timmar utan att huvuvärken gav sig. Inte direkt normalt! Den blev bara värre och värre. Jag trodde faktiskt att jag skulle dö. L tyckte nog jag var lite jobbig för han sa:
-Mamma kan inte du gå i ett annat rum och vara sjuk.

E däremot förstod att nu hade mamma ont. Det hela slutade med att älskling fick vara hemma från jobbet, skjutsa sjuk fru till vårdcentralen och sedan hämta medicin från apoteket. Och än var inte min tid ute...

Sådana här händelser får en att vakna till i livet och uppskatta det man har. Bara uppplevelsen av att i morse andas in frisk luft. Få en kram av sina barn, bli väckt av sin man.

Ta vara på livet, för vem vet när det är dags...