Var försvinner tiden?
Då var det måndag igen och en mycket trevlig helg är avslutad. Helgen började ju redan p åfredag med nationaldagsfirande. det blev jordgubbstårta på hemmaplan. Mums!
På lördag börjar städivern krypa på så smått och jag rensade en hel massa i våra garderober. Hittade bland annat ett par byxor i den äldsta sonens garderob i storlek 110 cl, han har 140 cl idag. ajdåå det var nog ett tag sedan den gicks igenom. Insåg efter rensningen att han behöver en hel massa nytt till hösten. Tänk att de små rackarna bara hux flux skjuter iväg. Tvättade även köksfönstrena och bytte till våra vita fina sommargardiner.
Söndagen fortsatte i städningens tecken, mer fönster putsades och sovrummet fick sig en omgång. Killarna plockade i sina rum så nu kan man ana att det finns ett golv även i den yngstas rum. Mitt i alltihop var det paus för en rolig aktivitet, Leos lekland. Vi har inte varit dit tidigare. Vi har tyckt att vi väntar med det tills att vi inte längre kan vara i skidbacken.
Nu har snön definitivt smält och ett besök hos Leo välkomnades av familjens yngre generation. Även om jag tror att den äldre delen av familjen hade minst lika roligt. Vi lyckades alla slå oss någonstans på kroppen (så går det när man ska tävla om vem som åker snabbast ner för rutschkanan). Att man inte fattar att man inte längre är tio år...
På kvällen var det min lyxtid. Jag hade fått plats att träna för Andreas Hesse. Han passerar Umeå någon gång då och då, och ber man snällt så brukar han drilla eller ska man kalla det för djupa knäböj med 100 kg på stången. Han är en oerhört skicklig instruktör som inte nöjer sig med bra utan helst ska det vara på snudd till utmärkt. Han säger inte bra i onödan utan man får SLITA för ett bra. Det här träningspasset kändes välkommet med tanke på att det gått lite knackigt för mig och Exon på sista tiden. Vi fick träna på galoppfattningar, piruetter och slutor i sax. Om jag ska sammanfatta passet så var det konstruktivt, jag fick hjälp men också allvarliga pekpinnar om hur jag ska förbättra min sits. Så nu sitter en lapp på min anslagstavla på jobbet. På den står påminnelser som:
Mjuka stadiga händer
Släpp ner knäna, slut om och lägg vaden mot hästen
Drivning sker via ett mjukt och följsamt säte
Ha skoj, släpp på kraven!
Vet att detta kan hjälpa mig en hel del mentalt!

Vad gäller huset så har vi varit och tittat lite på köksluckor, spisar och fläktar. Det tar sig för varje dag. Nu vet vi vilka luckor och handtag vi ska ha. Däremot är inte färgen på kaklet i köket bestämt än. I morgon ska vi titta mer på kakel samt på badrumsinredning. Om en vecka har vi avrop, spännande! Men som jag tidigare sagt är det inte lätt att få ut prisbilden av dessa försäljare. De säger gärna: Det är en liten obetydlig summa! Men för oss är det inte längre obetydligt utan en fråga om att ha råd!! Så nu säger jag bara att vi har inte råd och det verkar gå hem...
Barn spelar fotboll
Våra barn spelar fotboll och när den äldre spelar sina matcher går det lugnt till även bland de vuxna. Men när den yngsta spelar så händer något med de vuxna. Inte i vårat lag (vad jag sett) men motståndarlaget. Vid en match sprang tränaren/coachen längs efter långsidan och skrek åt de stackars barnen att de skulle kriga om bollen. En annan gång så bevittnar vi hur en kille kommer ensam mot målvakten medans sexton (jag räknade dem!) hejar på. Vad tror ni händer...
Killen missar och samtliga sexton vuxna utbrister Neeeeeeej!

Smidigt! Tror ni den killen bygger upp sitt självförtroende?? Förmodligen kommer han inte vid nästa liknande läge försöka sig på en fint ala Zlatan utan förmodligen minnas detta kollektiva Neeeeej!
Efter matchen bjuds barnen på saft och bullar. Trevligt att få fika med sina motståndare kan tyckas. Jag som moraltant ser det istället som ett ypperligt tillfälle att odla dåliga vanor hos de stackars små barnen. Varför kan vi inte istället bjuda på en macka eller en banan? Kanske skulle detta kunna ge barnen en vink om vad som kan var bra att äta efter en match och så får kroppen i sig lite nyttigheter som behövs efter en match. Eller tänker andra annorlunda?
Är jag bara en knasig moraltant eller mån om att mina och andras barn ska vilja stanna kvar inom idrotten så länge som möjligt?! Tänker andra som jag eller...
...och nu är bygglovet inlämnat!
Bygglov...

Visar stolt upp min orkidée som blommar. Trodde ALDRIG att jag skulle lyckas!!
Trevliga grannar!
Panik!! Vi vill ju ha husmodellen vi valt men vi får inte plats med carporten (vettigt placerad!) på tomten. Att vi sedan äger två stora bilar som helst ska rymmas på tomten gör inte saken lättare. Men vad roligt det är att vara kreativ och försöka lösa problem!! 22.30 kommer vi på att vi bara måste mäta var elskåpet vid tomtgränsen står och hur det påverkar olika alternativ.

KJ mätte även hur stor vår nuvarande carport är och hur bred en normal parkeringsplats är. Tänk vilka värdefulla TP kunskaper!! Kan meddela att en "normal" parkeringsplats är 2,47 m bred ; )
Nåja, vi kommer säkert fram till en fin fin lösning, och så kan vi leva lyckliga i alla våra dar på astronomgatan!
Utgår på egen begäran!
Jaha, då vartävlandet över. Det var inget som ville fungera igår... Men så är det ibland. Man får slå sig RIKTIGT hårt för att kunna resa sig som en vinnare! Nåja Exon ville helt enkelt inte gå fram och då valde jag att på egen begäran utgå istället för att bråka inne på banan. Jag var JÄTTEBESVIKEN men det gick över när jag fick se Mia lotsa runt Radon på ett utmärkt sätt! Tack Radon och Mia för att ni hjälpte mig upp ur träsket!

Nu är det nya friska tag med nya strategier om hur jag och Exon ska lyckas ta oss vidare i dressyrens ädla konst.
Ska inte glömma att omnämna min superman som fixat till en fantastisk middag till tre hungriga hästtjejer som släntrar in vid 21 snåret. Tack Karl Johan!
Genrep
Nåja, nu vet jag ju att ska det bli bättre betyg än femmor rakt igenom så måste lilla Outi rida effektivt. Det går inte att glida fram på denna häst, varje steg måste ridas!! Men det kanske är så det ska vara?!
Startar cirka 18.00 så nu ska jag passa på att vila upp mig och ladda både mentalt som fysiskt.

Bästa Radon kommer också hit och tävlar. Sist han tävlade på SURF blev det en gul rosett (MSV:B 3) våran sista start tillsammans. Men nu tycker jag att det är Mias tur att få rida ärevarv!
Vart tar tiden vägen...
Igår fick vi ialla fall våra bygglovshandlingar. Tyvärr var carporten uppritad på fel ställe. Gah! Ringde Skidsta hus och de skulle fixa till det, så imorse låg ett fint litet mail i min inbox där allt var uppritat precis som vi tänkt oss.
Pratade igår med våra blivande grannar för ett grannutlåtande. Vår carport kommer (om vi får som vi vill!) hamna närmare än fyra meter från tomtgränsen. Hur som helst lät vår granne riktigt trevligt och det blir spännande att träffa dem över en liten fika i veckan. Min man ställde genast frågan:

- Tror du det är någon som man kan ta en kaffe med?
Det är hans stora bekymmer om de blivande grannarna är "sådana där som man kan ropa in på en spontan kopp kaffe". Men absolut fick jag den känslan att herr Hertzberg är en "spontan kaffedrickare".
Till helgen så är det åter dags för tävling med Exon. Denna gång på Södra Umeå Ryttarförening. Uppladdningen har varit lite sisådär. Exon och hans hagkompis är inte riktigt överens om vem som ska bestämma och just nu har Exon hamnat i kläm. Dvs han får lite stryk...
Men igår red jag han för första gången denna vecka och han kändes väl ok. Det blev bara lite jogg, så i kväll ska vi arbeta fullt ut för att imorgon vara fit for fight. Vi ska prova att starta en klass istället för att använda en lättare klass som uppvärmning. Tar ut honom på en liten lätt jogg på morgonen istället. Vi satsar helt enkelt allt på ett kort. Vi ska rida MSV B:3. Klassen är liksom nästa steg för oss, vi är inte riktigt där ännu. Men man måste ju möta hindret för att någonsin kunna ta sig över det. Så vi ser med positiv spänning fram emot morgondagens tävlande!
Nära och kära...
Mina arbetskamrater: vad trevligt det är att ha er omrking mig under dagarna!
Min Mamma: som bor 50 mil norrut från Umeå är på blixtvisit då hon lämnar tillbaka vår lilleman. Tänk att jag har världens bästa mamma! Hoppas att det är fler som har det och kommer ihåg att uppmärksamma alla världens bästa mammor på söndag. Det är ju morsdag om någon missat!
Mina familj: Tack för var dag som ni finns i mitt liv! Ni är glädjen och solen! (även om ni ger mig gråa hår emellanåt)
Mina hästkompisar: Tack för den trevliga möhippan för vår vän Helena. Och Helena tack för den enkla ödmjuka person som du är. Tänk att så lite kan glädja någon så mycket. Det är verkligen roligt att sluta upp då man vet att personen i fråga uppskattar det såååå mycket!

Helena som vår hästbrud
Mina kompisar Henric och Helena: Vad kul det är att ta del av er vardag i Mexico! Tack för att ni är så nära trots att ni är så långt borta som på andra sidan jorden! Tack för att ni ställer upp och bloggar på 2014 sajten och tack för att ni samtidigt för fram många viktiga aspekter från idrottens område!
Min man: tack för att du är den du är i mitt liv! Tack för att du snart håller om mig så att jag tryggt kan somna för natten!
Gó natt och tack för idag mina nära och kära!
En till tapet!

Karl johan behöver nog ha lite skog inomhus också för att inte få abstinens ;)
Vad mycket det är att tänka på!!

Som ni ser är det en massa streck dragna på ritningen. Det är mina ändringsstreck. Måntro hur många det hinner bli?
Har även tittat lite på tapeter. Det är ju typ några som ska väljas. Den här från Sandbergtapeter är fin. Vet bara inte i vilket rum den ska sitta!

Ikväll ska vi sätta oss och grubbla vidare kring hur vårat kök ska se ut...
Fredagsmys!!
I helgen har lilleman rest norrut till mina föräldrar. Storebror däremot unnas en massa lyxiga saker med mamma & pappa. Vad sägs inte om att äta på kinarestaurang och sedan hyra en film. Filmen ska såklart ses i vår biosalong; rummet mörkläggs och alla kryper upp i dubbelsängen. Supermysigt! Men sanningen är att vi är så stenålders att vi inte äger en DVD spelare utan måste se filmen på vår dator. Hi, hiii....

Förtydligande av namnet dressyrtant

Det här är min förra häst Radon som jag utbildade och tävlade upp till och med medelsvår dressyr. Vi kämpade på i vått och torrt i hela 11 år. Nu mera bor han i Härnösand hos världens bästa Mia!

Nu finns en ny stjärna med på ett litet hörn i mitt liv. Exon 174 cm hög i mankhöjd och vi kämpar på för att nå upp till en god medelsvår nivå.
Sand i skon och en vikarie som inte duger...
Elliot tömmer sanden från sko nr 1 på våran hallmatta. Snälla kan du inte gå ut och tömma skorna! Och i nästa ögonblick töms sko nr 2 även den på hallmattan Garrgh!!
Nåja vi kom iväg i hysad tid men nu fick inget annat hända för att kunna hålla tidtabellen.
När vi kommer fram till skolan märker Elliot att han fryser om händerna eftersom han tror det är sommar och inte har tagit på sig några vantar. Inte vill han heller åka tillbaka hem för att hämta ett par eftersom han då skulle bli försenad. Det är bra att han är så plikttrogen vad gäller skolan; )
Lukas har då satt sig typ mitt på skolgården eftersom han upptäckt att fröken Lena fortfarande är borta och de har en vikarie som han idag bestämt inte duger. Efter lite om och men kommer vi fram till dagis dörr och när jag öppnar den så vem sitter i hallen om inte vikarien... Nåja vi gick in och nu var väl vikarien ok men alla hans kompisar var som ett tomrum i universum. Tänk att komma på jobbet och alla roliga arbetskompisar är sjuka, not very nice! Men eftersom våra barn även har bra sidor så gick lämningen tämligen smärtfritt.
Upp på cykeln och iväg mot jobbet. Måste erkänna att jag hade lite svårt att släppa det där med sanden på mattan. Hmm... Men efter ett tag insåg jag att who cares om vi har lite sand på mattan. Vi har nog ungefär lika mycket inne vid den här årstiden och hur ska det inte bli innan gräsmattan är klar vid nya huset. Bäst att vänja sig! Vilken tur att vi har en groventre!!

Bästa skruttungar!!
Det känns bara så rätt!
Nu börjar i alla fall området ta form. Gatorna är inte längre likt leriga potatisåkrar utan de är ganska jämna fina grusgator, björkar kantar vägarna likt sig ska i björkarnas stad Umeå och gatubelysningen börjar komma på plats. Och det bästa av allt är känslan som infinner sig då jag smyger omkring i våran gröna volvo, det känns bara så rätt!

Området Tavleliden, Umeå

Våran tomt! Observera brädhögen! Tyvärr, är den inte våran utan det verkar vara våra grannar som lånat lite plats ;) (de har hunnit lite längre i processen).
Huslängtan...
Det jag längtar efter är vårat hus (Skidstahus, Timjan) som vi ännu inte fått bygglov för. Men det ska nog gå bra. Men vad jag förstår på andra som bygger på området så är det inte helt självklart. Men jag tror på vår idé!!
Huset är tänkt att målas falurött med röda knutar men vitt runt fönster och dörrar. Eller kanske vi hinner ångra oss och målar det vitt med grå/beige runt fönster och dörrar. Vilken tur att vi har lite tid att fundera!! Ska ju typ målas sommaren 2009. Frivilliga som vill hjälpa till kan anmäla intresse till familjen Krekula!

Vårat hus har en del förändringar jämfört med detta. Bland annat ska vi ha en bastu istället för klädkammare, kamin i vardagsrummet och inte "snett" vid entrén utan 90 graders vinkel. Lovar lägga in de riktiga ritningarna när de är klara "på riktigt".
Nu ska jag fortsätta längta men vill avsluta med orden som jag försöker tänka på så ofta som möjligt:
Livet är för kort för att man ska använda tiden till att tjura!